Henriksdalsallén i Hammarby Sjöstad är skyltad som ett 18 meter brett gångfartsområde. Men gående, handikappade, föräldrar med barnvagnar och cyklande får trängas på två 1,5 meter breda betongtrottoarer. Resten av allén, 15 meter, har bilar och växter fått, olämplig gatsten har lagts överallt. De flesta gående, cyklande och bilförare uppfattar gångfartsområdet som en vanlig gata.

Gatsten avskräcker gående och cyklande karta

 Trafikförordningen 10 kap. 8 §, Lokala trafikföreskrifter: ”En
väg eller ett område får förklaras som gångfartsområde endast om det är
utformat så att det framgår att gående nyttjar hela ytan.”

SKL om gångfartsområde

Sveriges komuner och landsting, SKL, skriver i en PDF, okt 2014: Utöver det som står i TF 10 kap. 8 § finns ingen norm för utförande. Däremot har överklagade beslut gett fingervisningar: Man kan inte utforma området med olika banor och samtidigt tro att det fungerar som ett område där gående ska lämnas företräde. Med olika banor blir det väldigt tydligt att gående inte ”nyttjar hela ytan”.

Boende i området uppfattar inte detta som gångfartsområde

De tiotal gående som intervjuats i Henriksdal ser området som just ”gata och trottoarområde”, inte Gångfartsområde. De använder aldrig ”gatan” när de ska gå ut i området. Uppskattningsvis håller sig minst 90 procent av oskyddade trafikanterna till betongtrottoarerna, särskilt den som löper utmed bostadshusen och entréerna (till vänster i bilden nedan).

– Man vill ju vara lite smidig och inte utmana bilisterna med att gå mitt i allén säger en pappa som bor i området. Här nere vid hamnen skäms jag lite mindre om jag går mitt på gatan. Pappans lilla son verkade hålla med.


Henriksdalsallén är utformad som en vanlig gata,
inte som gångfartsområde 

En mamma i området ska över korsningen vid Pollargatan. Hon tar i på skarpen och varnar barnen för bilarna på Allén.
Vet du om att det är Gångfartsområde? undrar jag när hon passerar mig.
– Jo, men många bilister vet inte det, syns ju inte precis, ser ut som en vanlig gata, säger hon.

En barnfamilj från Kungsholmen såg inte heller något Gångfartsområde.
– Trottoarkanten längs allén och all gatsten ser ut som en vanlig gata med trottoarer på två sidor, säger föräldrarna.

Chalmers om gångfartsområde

I ett examensarbete från Chalmers (2007) ”Gångfartsområden – Förutsättningar och utformning för en trafikmiljö på de gåendes villkor, är de inne på samma linje som de jag pratat med men pekar dessutom på Boverkets och andras föreskrifter vad gäller offentliga ytor, att de ska vara till för alla:

  • Allmänna
    platser     … ska kunna användas av personer med
    nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.”     BFS
    2011:5, ALM 2, 1 § och 8 kap. 12 § första stycket PBL (2010:900).
  • Gångytor: Ska vara
    jämna, fasta och halkfria,     7 § . 
  • Öppna
    ytor     ex. torg och p-platser: Asfalt,
    betongmarkplattor och släta stenhällar är lämpligt    . 
  • Fysiska
    hinder:     … ojämn markbeläggning… och
    trottoarkanter skall undanröjas.     BFS 2003:19 12§
  • P-platser för rörelsehindrade: ”Beläggningen skall vara fast, jämn och halkfri.” BFS 2004:15 16§

Chalmers slutsatser: ”En användning av regleringsformen ”Gångfartsområde” förskjuter perspektivet på gatumiljön från bilisten mot den gående människan, … Genom att skapa trafikmiljöer som prioriterar andra trafikanter framför bilister kan delar av stadens trafikytor bli sociala vistelseplatser istället för barriärer … Regleringsformen gångfartsområde skall förbehållas miljöer där avsikten är att skapa just trivsamma, sociala vistelsemiljöer med de gående i fokus..”

Henriksdalsallén uppfyller inte kraven för gångfartsområde. Kartlänk

Befintlig utformning av Henriksdalsallén följer inte kraven för gångfartsområde

Henriksdalsallén är totalt 18 meter bred. På varsin sida om allén finns en smal betongtrottoare á 1,5 meter + 0,45 meter gatsten. Bilväg inklusive parkeringsplatser har en bredd av 8,3 meter. Växter får 5,8 meter.

Från handboken Cykeln i Staden: ”Viktigt att utforma cykelvägnätet för en jämn hastighet utan onödiga stopp eller hinder”. När trottoarerna är släta och övrig yta är gatsten, leder det ofta till att cyklande och gående väljer den släta trottoaren.

Gående väljer trottoaren

Den plana men smala ytan på trottoaren är som en magnet, den ytan drar till sig gående, löpare, barnvagnar, rullatorer, rullstolar och cyklande trafikanter. In i det sista, likt ett chickenrace, håller sig de flesta kvar på den planaste ytan.

Första tjing på smala betongtrottoaren:
Barn/äldre, barnvagnar/rullstolar, gående.

Gatan ligger oftast öde, enstaka bilar passerar. Med matkassar på cykeln vill man inte ut i gatstenen och förstöra frukt, grönt, ägg och annat ömtåligt. Den ojämna ytan behöver bytas ut för att vara godtagbar för cykeltrafik.

Exploateringskontoret ratar kunskap och styrdokument

Stockholms Stad prioriterar kollektivtrafik, gångtrafik och cykeltrafik för att öka framkomligheten och för att klara miljömålen. När staden bygger gångfartsområden för att öka gångtrafik och cykeltrafik är det häpnadsväckande att kunskap och styrdokument om gångfartsområden ratas. Istället försämras framkomlighet för gångtrafik och cykeltrafik med gatsten och kanter. Rullstolsburna,
gående, löpare, vanliga cyklande med matkassar på styret och barn
bakom sig, föräldrar med lastcyklar eller cykelsläp, handikappade armcyklister, leveranstrafik med lastcyklar, samtliga dessa trafikanter behöver släta ytor för godtagbar framkomlighet.



Vad svarar exploateringskontoret?

– Nu är det redan byggt, det blir för dyrt att rätta till, svarar exploateringskontoret.

I teorin har Stockholms stad alltså haft all kunskap och alla ambitioner på plats. Men i praktiken har de planerat och byggt tvärtom. Gångfartsområdet i Henriksdal blev bara en ”Tummetott”, en extremt bred gata för bilar där gående, handikappade och cyklister inte är välkomna. Så bygger man inte en mjuk inkluderande hållbar stadsdel där tanken var färre bilar och att boende mer skulle gå, cykla och åka buss eller tvärbana. Det blev bara en tjusig flopp av all gatsten.

Stadens styrande dokument


Handboken En stad för alla utkom i juni 2008 och skrevs under av cheferna för trafikkontoret och tillgänglighetsprojektet. Målsättningen var Världens mest tillgängliga huvudstad 2010 med utgångspunkt i FN:s 22 standardregler. ”En miljö som är bra för personer med funktionsnedsättningar är också bra för alla andra”, står det bl.a i handboken.

Användning och omfattning: ”För att föregå med gott exempel bör staden tillämpa handbokens innehåll i sina egna program, planer, projekt och fastigheter.”

Bygg rätt från början: ”För att lagkrav och målsättningar ska kunna uppfyllas måste tillgänglighet och användbarhet finnas med redan från början i översikts- och detaljplanearbete samt när bostäder, gatu- och parkmiljöer utformas och byggs.”

Tillgänglighet och användbarhet: ”Nuvarande bygglagstiftning syftar till att tillgänglighet och användbarhet ska vara naturliga delar i grundutförandet.”

Mark- och Exploateringsavtal: ”Enligt stadens markanvisningspolicy ska byggherren följa beslutade generella krav av kommunfullmäktige eller exploateringsnämnden. Det kan exempelvis gälla att göra ute- och inomhusmiljön tillgänglig för människor med funktionsnedsättning.”

Vad behöver göras? 

  • Henriksdalsallén i Hammarby sjöstad behöver delvis göras om för att öka framkomlighet för gångtrafik och cykeltrafik. Trafikkontoret och exploateringskontoret behöver låta en aktör med lång erfarenhet av cykeltrafik och gångtrafik utreda vilka åtgärder som behövs längs Henriksdalsallén.
  • Framtida stadsplanering behöver implementera denna utrednings resultat, och börja använda handboken En stad för alla och andra befintliga handböcker, för att reducera dyra ombyggnationer, och för att inte fördröja stadens mål att öka framkomlighet med cykel och gångtrafik.

Ärendehantering

xxx

Läs mer om gångfartsområde

Läs mer om gatsten på cykelbana

Uppdateringar

xxx