Kylan och halkan kom
sent 2014. Efter att inte haft en enda sopsaltad sträcka på min pendlingsväg förra vintern var jag nyfiken på hur det skulle fungera i år. Min lilla summering blev längre än vad jag tänkt, men här är resultatet. Håll till godo.

En stor del av min sträcka mellan Älvsjö och Solna är nu prioriterade stråk, vilket  innebär att drygt 80% av den väg jag cyklar till och från jobbet nästan varje dag ska vara snö- och isfri. Kan det bli bättre!? Men det visade sig att det skulle finnas en del inkörningsproblem med de nya stråken, och ett antal felanmälningar, klagomål och diskussioner med Trafikkontoret har behövts under vintermånaderna.

Kontrollvägen

Kontrollvägen 

Kontrollvägen som går längs E4/E20 mellan Älvsjövägen och Västbergarondellen är ett av dessa nya prioriterade stråk, som ska sopsaltas. Det gjordes också, men bara fram till Juvelerarvägen. Där svängde maskinen av och försvann någon annanstans. Resten av sträckan snöröjdes och halkbekämpades nästan inte alls. Ibland kunde man se att lite nytt grus var utspritt ovanpå snön, och några gånger var det faktiskt plogat, med halvdant resultat.

Droppen som fick min bägare att rinna över var de dagar då staden helt missat att snöröja på flera platser efter en helg med snöfall och sedan efterföljande omväxlande varmt och kallt väder som effektivt skapade ordentliga isbanor på våra gång- och cykelbanor. Den första delen av Kontrollvägen sköttes dock fortsatt bra. Men fortsättningen mot Västberga var under all kritik med hård och hal isskorpa. De felanmälningar jag skickat in några gånger verkade inte ge något som helst resultat. Jag fick helt enkelt skicka in ett utförligt klagomål, med bilder och kartor där problemet beskrevs i detalj.

Strax därpå fick jag svar från Pye på Trafikkontoret som förstod problemet och skulle prata med entreprenören för att reda ut detta. Det tog dock några veckor med mailkorrenspondens fram och tillbaka innan det hände någonting. Pye skall ha varit ute på plats för att med egna ögon se hur sträckan sköttes då entreprenören påstod att de kört sträckan fast så inte var fallet. I slutändan började trots allt hela sträckan längs Kontrollvägen sopsaltas. Vi slapp tjock
glansis och spårig frusen modd. Helt plötsligt kunde man hålla normal
hastighet och räkna med sin normala färdtid till jobbet igen. Förklaringen jag fick var att gammal och ny entreprenör på sträckan inte visste vad som gällde, vem som skulle köra vilken sträcka. För tydligen är det en entreprenör för prioriterade stråk, en annan för stadens övriga gator och GC-banor, och en tredje för de områden där stadsdelarna har ansvaret för halkbekämpningen. Lägg sedan till de områden där fastighetsägare har ansvaret på sin egna mark, eller delegerat till dem från staden, så ser man att det är upplagt för missförstånd maskinförare emellan. Kan vi hoppas på tydligare instruktioner och bättre uppföljning nästa vinter?

Fyra entreprenörer på sträckan

  1. En entreprenör på prioriterade stråket
  2. Entreprenör nr 2 på stadens övriga gator
  3. Entreprenör nr 3 där stadsdelar har ansvaret
  4. Entreprenör nr 4 där fastighetsägaren har ansvar på privat mark

Resten av sträckan in mot Hornstull och vidare över Västerbron mot Kungsholmen har oftast varit i fint skick med några få dagars undantag. Jag har de allra flesta dagar känt mig trygg på cykeln. Ren sopsaltad asfalt som hunnit återfrysa, vilket skett i några fall, är normalt inget större problem om man använder dubbdäck. Det som däremot blir riskfyllt är om man låter ny snö ligga kvar på ett tidigare sopsaltat stråk. Då bildas modd som blir spårig och lätt gör att dubbarnas effekt helt försvinner då de inte når ned genom snölagret till asfalten.

Lindhagensgatan

Lindhagensgatan 

…har sedan sin ombyggnad för ett antal år sedan blivit en mycket smal cykelbana. Nivåskild med kantsten mot den ordentligt breda trottoaren bredvid. Historiskt – för mig är det förra vintern – har den varit riktigt dåligt röjd då maskinens plogblad varit för
brett. Det rider på trottoarens kantsten och resultatet har blivit 15 cm asfalt att cykla på längst ut mot dörrzonen som även fungerar som trädodling och cykelparkering.
Resten av cykelbanans bredd har varit spårig och moddig vilket är extra farligt med trottoarkanten. Det blir lätt en vurpa om spåren styr framhjulet mot kanten.

Efter någon
felanmälan från min sida, och säkert flera andra, i vinter verkar det som man istället började sopa denna sträcka. Resultatet blev att hela bredden kunde användas och mycket säkrare. Bra! Denna förändring uppskattades mycket. Det kan dock
bli ännu bättre, framför allt på den södergående sidan där det ändå inte fungerat klockrent, med ”snömoddsfläckar” lite här och var som blivit problematiska då och då. Extra mycket när det är rent och fint och går att hålla rimlig fart, för att sedan plötsligt passera denna modd.

Hornsbergs
strand 

Detta är ett kapitel för sig. De flesta cyklister känner nog till denna relativt nyanlagda cykelbana med stolpar mitt i nordost-gående ”cykelfil”. Staden har lovat att den ska göras om men verkar aldrig få tummen ur.

I början av vintern ställde man dessutom ut en blå sandlåda vid muren, bredvid en av nämnda stolpar. Lådan tog upp halva cykelfilsbredden och medförde att man riskerade cykla in i den när man samtidigt behövde parera för stolpen och dessutom hålla utkik för fotgängare och eventuella mötande cyklister. Bortsett från att hålla sig på hjulen på den relativt dåligt snöröjda banan. Risken med spårig modd i kombination med stolpar mitt i banan torde vara uppenbar för de flesta.

Sandlådan plockades dock relativt snabbt bort igen efter felanmälan, bekräftelse och två påminnelser.

Gång- och cykelbanan här ingår inte i något prioriterat stråk, och sopsaltas således inte. Men det har ofta varit snömodd och tjock is med sand ovanpå. Föraren har inte plogat ned till asfalten ordentligt. Detta tillsammans med den bristfälliga utformningen medför att jag konsekvent har valt att cykla på den rena och fina körbanan istället. Jag kan då lätt hålla de lagstadgade 30 km/h som det är på den här sträckan.

Ekelundsbron

Ekelundsbron 

Bron mellan Stockholm och Solna har ofta också varit dåligt snöröjd. Den känns nästan bortglömd. Både förra vintern och denna har jag frågat både Solna Stad och Stockholms Stad vem som har ansvaret här. Och ansvaret skall vara delat mellan båda kommunerna. I mina ögon verkar det innebära att båda sidornas respektive entreprenör tror att det är den andra sidan som ska röja väg. För jag vet ärligt talat inte om den plogats mer än en enda gång i vinter. Gång- och cykelbana då, för körfälten över bron har såklart varit asfaltsrena de allra flesta dagar. Jag har valt att använda dem.

Sträckan från bron förbi Pampas Marina och vidare mot Postnord har, förutom de dagar Solna hade problem med trasiga maskiner, varit riktigt fint röjd. Oftast sopsaltad, men de dagar jag cyklat där innan saltlaken kommit på plats har det varit rent ned till asfalten, och på sin höjd ett tunt slätt frostlager som inte är några problem att cykla på.

Min fortsatta resa vidare upp i backen mot fd JET-macken har normalt inte varit fullt så trevlig. Den biten ingår dock inte i Solnas prioriterade stråk och röjs därför heller inte lika bra. Men jag har ändå upplevt viss uppryckning här jämfört med förra vintern, och även så efter inskickat önskemål om att i alla fall försöka få ned plogbladet i asfalten.

På hemvägen har jag ofta tagit vägen förbi Huvudsta Gård och cykelbanan längs vattnet mot Pampas. Där har halkbekämpningen däremot varit under all kritik, med spårig modd och is och ofta ren skridskobana i nedförslut och vänstersväng. Dessutom har det runnit vatten ned från höjden vid marinans båtupplag, med tjock isskorpa som resultat men en bred rännil där vattnet rör på sig hela tiden. Precis innan (eller efter) en sväng med skymd sikt och stor risk för möte. Upplagt för vurpa. Här har inget hänt trots inskickad felanmälan.

En fördel med att vinterpendla denna sträcka är däremot att bommarna oftast är öppna…

Förutom just Pampas och sista oprioriterade biten hemma så har normalt hemvägen funkat bra utan större bekymmer. Vid Västerbroplan har sopsaltaren kört endast en vända, vilket gjort att det blivit smalt att dela med fotgängare och andra cyklister – dessutom i vänstertrafik – då resterande del av gatan ofta bestått av spårig av bilar tillpackad is som är svårcyklad. Här finns utrymme för förbättring. Med den minimala biltrafik som råder här har det ändå fungerat hjälpligt.

Västerbron söderut 

Här hade vi under några dagar ett intressant fenomen. På Söder-sidan, mellan två broskarvar, ett avstånd på kanske 50 meter, förblev sträckan helt oröjd. Det var inte ovanligt att cyklister kom i ganska god fart i nedförsbacken med ren asfalt för att helt plötsligt överraskas av 5 centimeter tjock spårig modd. Att med en fart högre än 15 km/h råka ut för denna överraskning kan få den mest erfarne terrängcyklist att sätta hjärtat i halsgropen.

Min tolkning var att entreprenörerna/förarna på de olika sidorna av bron fått instruktioner om att sluta sin röjning vid broskarven. Men de verkar ha valt olika broskarvar.

Efter felanmälan var detta dock åtgärdat efter två-tre dagar, och har fungerat klanderfritt resten av vintern.

Även den fortsatta pendlingen via Hornstull, Liljeholmen, Midsommarkransen, Västberga, Hökmossen och Västertorp har normalt varit riktigt fint röjda. Faktiskt även den ökända veckan när staden misslyckades helt på många andra ställen. Min erfarenhet av väghållningen av gång- och cykelstråket väster om E4/E20 förbi Hökmossen är att den eller de förare som kör där har den yrkesstolthet vi som använder infran ofta efterfrågar. Denna sträcka är normalt sett exemplariskt skött i mina ögon, och så oftast även denna vinter. All cred till den eller de som kör denna sträcka!

Det är dessvärre inget man kan säga om den entreprenör eller den/de förare som kör gång- och cykelbanan längs Långbrosidan av Mickelsbergsvägen.

Mickelsbergsvägen

Mickelsbergsvägen

Denna sträcka har varit ett rent skämt förra vintern såväl som denna. Den ingår inte i de prioriterade stråken, men snöröjningen har i princip varit obefintlig hela vintern. Det verkar som man väntar till fotgängarna trampat ned nysnön, och då fyller man på med lite grus. Att försöka sätta ned ett plogblad mot marken verkar inte ha föresvävat den eller de som kör där. Många felanmälningar och klagomål har skickats in för denna bit gång- och cykelinfra utan någon som helst framgång. Resultatet har blivit att flera cyklister istället valt att cykla ute på den asfaltsrena och emellanåt högt trafikerade och 50-begränsade Mickelsbergsvägen.

Personligen tror jag att staden behöver ta en entreprenör i örat här, men det kräver ju att de tror på de felanmälningar de får in, och faktiskt följer upp det arbete entreprenörerna påstår sig ha utfört. Så verkar inte vara fallet idag. Mig veterligen visar inte den GPS-utrustning fordonen enligt uppgift ska ha om plogbladet varit nedfällt eller inte. Och jag har själv bevittnat en traktor på just Mickelsbergsvägens cykelbana efter en natts snöfall, körandes med plogbladet uppfällt. Varför??

Nu är vintern slut och Mats Freij slår sig för bröstet och skryter om den tidiga sandupptagningen (bara en vecka efter att han i sin sedvanliga ton sagt att staden minsann inte kan börja ta upp sand redan för det är ju vinter fortfarande!) Det återstår att se hur denna sandupptagning på de icke prioriterade stråken kommer fungera. Tillåt mig vara skeptiskt vad gäller bland annat Mickelsbergsvägen…

Slutsats

På det stora hela anser jag ändå att det fungerat ganska bra. På min pendlingssträcka genom stan. Andra kanske upplevt det annorlunda, då kvaliteten verkar skilja och dessutom har alla olika referensramar och önskemål.

Men det jag tycker staden ska ta med sig från den här vintern är:

  • Mycket bra med ytterligare prioriterade stråk och sopsaltning. Fortsätt utöka nästa vinter!
  • Det saknas bra uppföljning av vad entreprenörerna faktiskt gör.
  • Det behövs tydligare instruktioner till förarna så de vet var de ska köra.
  • Ställ bättre krav på resultatet av snöröjningen. Ploga ned till asfalten. Kontrollera att så sker.
  • Låt inte kommande töväder göra jobbet. Det fungerar inte bra.
  • Och tro på oss som felanmäler. Vi ska inte behöva anmäla samma sak flera gånger innan något kanske eventuellt men förmodligen inte alls sker.

Tack.